elastisk energi, se elasticitet.

elastisk stöt, en stöt eller kollision mellan två kroppar som är sådan att kropparnas sammanlagda rörelseenergi är densamma före och efter stöten.

elastiskt material, material i en kropp som belastad och därefter fullständigt avlastad återtar sin ursprungliga form.

elas´tisk adj. ~t ORDLED: elast-isk

jordbävning, jordskalv, plötslig, kraftig förkastning eller brott i jordskorpan eller övre jordmanteln som avlöser elastiska spänningar och åstadkommer skalv i marken.

elasticitet, egenskapen hos ett material eller ett föremål som deformerats genom mekanisk belastning att återta sin ursprungliga storlek och form när belastningen upphört.

elastiska linjen, den utböjningskurva som en balk antar när den belastas (Euler 1744).

elastiskt stöd, detalj anpassad för att successivt ta upp en last på en konstruktion och därmed skydda denna.

plast, syntetiskt material bestående av en eller ibland flera polymerer samt ett flertal tillsatsämnen.

ljus, elektromagnetisk strålning i det för ögat känsliga våglängdsområdet, 390 nm–770 nm (nanometer).