eldrör, eldstad i eldrörsångpanna; se ångpanna.

eldrör, den del av en artilleripjäs genom vilken projektilen skjuts ut vid skottlossningen.

el`drör subst. ~et, plur. ~, best. plur. ~en ORDLED: eld--rör-et

skerpentin, slanga, artilleripjäs med liten kaliber och långt eldrör, använd som fartygs- och fästningsartilleri under 1400–1600-talen.

kaliber, inre diameter av ett rör, särskilt beträffande vapens eldrör.

första världskriget, krig 1914–18 mellan å ena sidan Tyskland och Österrike–Ungern, till vilka även Turkiet och Bulgarien anslöt sig (centralmakterna) och å andra sidan Frankrike, Ryssland och Storbritannien (trippelententen) jämte Serbien samt senare Japan, Italien, Rumänien och USA jämte ett mycket stort antal andra stater.

haubits, artilleripjäs som normalt använder undergrader (elevation mindre än 45°) och som skjuter inte bara flackeld utan även kasteld, dvs. med nedslagsvinklar större än 20–25° så att granaten kan tränga ned till mål under markytan.

Gatling, Richard Jordan, 1818–1903, amerikansk uppfinnare, känd för sin handvevdrivna kulspruta med många eldrör, patenterad 1862.

kanon, artilleripjäs.

pipa, den del av ett finkalibrigt vapen genom vilken projektilen skjuts ut vid skottlossningen.