epok, avgörande tidpunkt, vändpunkt; utgångspunkt för tideräkning, geologisk tidsenhet närmast under period och närmast över ålder.

epok, avgörande tidpunkt, vändpunkt; utgångspunkt för tideräkning; inom astronomin en noga angiven tidpunkt som används för att definiera astronomiska koordinatsystem.

geomagnetisk epok, geologisk tidsrymd då jordens magnetfält domineras av antingen normal eller reverserad orientering (se geomagnetisk reversion).

epok [-å´k] subst. ~en ~er ORDLED: epok-en

Matuyama-epoken , geomagnetisk epok med dominerande reverserad polaritet, namngiven efter Motonori Matsuyama (Matuyama).

medeltiden, benämning på den epok som ligger mellan den romerska antiken och den tidigmoderna eller ”nyare” tiden.

Brunhes-epoken, den yngsta av jordens magnetiska epoker.

krita, geologisk period, ca 146–66 miljoner år före nutid, även namn på det geologiska system (lagerföljd) som bildades under kritperioden.

karbon, geologisk period, ca 359–299 miljoner år före nutid, även namn på det geologiska system (lagerföljd) som bildades under karbonperioden.

trias, geologisk period, ca 251–200 miljoner år före nutid, även namn på det geologiska system (lagerföljd) som bildades under denna period.