erfara [e`r- el. ä`r-] verb erfor erfarit, pres. erfar ORDLED: er-far-it SUBST.: erfarande

Pragvåren, perioden av reformkommunism i Tjeckoslovakien våren och sommaren 1968.

atman, ātman, i indisk filosofisk litteratur från och med upanishaderna en term för en evig innersta essens i såväl människan som andra levande varelser.

England, formellt ett kungadöme men egentligen ett delområde i Förenade kungariket Storbritannien och Nordirland (United Kingdom of Great Britain and Northern Ireland), det vill säga (med gängse språkbruk) Storbritannien.

nomader, folk eller grupper av människor vilkas försörjningsform inte nödvändiggör eller medger fast bosättning.

Engelbrektsupproret, Engelbrektsfejden, det uppror under Engelbrekt Engelbrektssons ledning som bröt ut i juni 1434 mot unionskungen Erik av Pommern.

Greater Manchester, storstadsområde kring Manchester i nordvästra England, Storbritannien; 2,7 miljoner invånare (2014).

passiv, passivum, grammatisk term för satser och verb som systematiskt skiljer sig till form och betydelse från aktiva satser och verb; jämför diates.

hyperventilation, hyperpné, tillstånd då man andas mer än vad som krävs för normalt gasutbyte i lungorna.

Teiresias (grekiska Teiresias, latin Tiresias), i grekisk myt en blind siare från Thebe, nyckelfigur i Sofokles ”Kung Oidipus” och även förekommande i bl.a. ”Odysséen” och Euripides ”Backanterna”.