erfara [e`r- el. ä`r-] verb erfor erfarit, pres. erfar ORDLED: er-far-it SUBST.: erfarande

Pragvåren, perioden av reformkommunism i Tjeckoslovakien våren och sommaren 1968.

England, formellt ett kungadöme men egentligen ett delområde i Förenade kungariket Storbritannien och Nordirland (United Kingdom of Great Britain and Northern Ireland), det vill säga (med gängse språkbruk) Storbritannien.

atman, ātman, i indisk filosofisk litteratur från och med upanishaderna en term för en evig innersta essens i såväl människan som andra levande varelser.

nomader, folk eller grupper av människor vilkas försörjningsform inte nödvändiggör eller medger fast bosättning.

intuitionism, åskådning som framhäver intuitionens roll inom något visst område; se intuition.

passiv, passivum, grammatisk term för satser och verb som systematiskt skiljer sig till form och betydelse från aktiva satser och verb; jämför diates.

Engelbrektsupproret, Engelbrektsfejden, det uppror under Engelbrekt Engelbrektssons ledning som bröt ut i juni 1434 mot unionskungen Erik av Pommern.

krestomati, chrestomati, äldre benämning på bok som presenterar ett läroämne, en vetenskap, en författare etc. genom ett urval av belysande originaltexter.

Teiresias (grekiska Teiresias, latin Tiresias), i grekisk myt en blind siare från Thebe, nyckelfigur i Sofokles ”Kung Oidipus” och även förekommande i bl.a. ”Odysséen” och Euripides ”Backanterna”.