erfordra [e`r- el. ä`r-] verb ~de ~t ORDLED: er-fordr-ar SUBST.: erfordrande

apartheid, det samhällssystem och regelverk som fram till 1990-talets början behärskade Sydafrika.

specifik värmekapacitet, c , den värmemängd som erfordras för att höja temperaturen hos 1 kg av ett ämne en grad; SI-enhet J/kgK (joule per kilogram och kelvin).

statschef, statsöverhuvud, högste företrädaren för en stat, oftast kallad president i en republik, kung eller drottning i en monarki.

kollektivavtal, enligt medbestämmandelagen (MBL) ett skriftligt avtal mellan arbetsgivarorganisation eller arbetsgivare och arbetstagarorganisation om anställningsvillkor för arbetstagare eller om förhållandet i övrigt mellan arbetsgivare och arbetstagare.

luftmotstånd, kraft riktad mot färdriktningen för exempelvis ett fordon.

hovrätt, domstol som i andra instans överprövar avgöranden som överklagats från tingsrätt.

hårdhet, ett mått på ett materials förmåga att motstå deformation, t.ex. metallers förmåga att motstå (kvarstående) plastisk deformation.

Downs syndrom, DS, utvecklingsstörning orsakad av kromosomrubbning.

handelsblockad, ekonomisk sanktion mot ett land som innebär att handelsförbindelserna med landet avbryts i syftet att förmå detta att ändra sin politik i något avseende.