evigt liv, odödlighet.

evighet. I äldre filosofi gjorde man ofta skillnad mellan eviga och tillfälliga sanningar.

den evige juden, den i tysk folklore vanliga benämningen på den sägengestalt som i Sverige brukar kallas ”den vandrande juden” eller ”Jerusalems skomakare”, se Ahasverus.

reinkarnation eller själavandring innebär att när en människa dör så föds hon på nytt i en ny kropp.

atman, ātman, i indisk filosofisk litteratur från och med upanishaderna en term för en evig innersta essens i såväl människan som andra levande varelser.

filosofi är den vetenskap som studerar de grundläggande villkoren för tillvaron, vetandet och moralen.

myt, i religiöst språk en berättelse om ett gudomligt skeende som har en grundläggande betydelse för människans tillvaro och ger mening åt denna; det rör sig här om egentliga myter om världens skapelse och undergång, människans och samhällsordningens tillkomst, dödens och det ondas ursprung, frälsningen.

den eviga staden, benämning på staden Rom, vanlig sedan senantiken men belagd redan hos de augusteiska skalderna (Tibullus och Ovidius).

Platon, 427–347 f.Kr., grekisk filosof.

Zeus, den antika grekiska religionens högste gud, son till titanerna Kronos och Rhea.