examination [-ʃo´n] subst. ~en ~er ORDLED: ex-am-in-at-ion-en

studentexamen, avgångsexamen från gymnasium.

ståndare, hanorgan i fröväxternas blommor som bildar pollenkorn.

egyptisk medicin har till skillnad från andra fornkulturers läkekonst fått en speciell utveckling genom att egyptierna sedan kort efter 3000 f.Kr. balsamerade sina döda.

ekonomexamen, examen som innebär genomgången ekonomisk grundutbildning på högskolenivå.

McTaggart, John, 1866–1925, brittisk filosof, fellow vid Trinity College i Cambridge från 1891.

Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, universitet som bedriver forskning, forskarutbildning och grundutbildning inom bl.a. jord- och trädgårdsbruk, landskapsplanering, livsmedelsproduktion, naturvård, skogsbruk och vedråvarans förädling, vattenbruk, veterinärmedicin, husdjursskötsel och fortlöpande miljöanalys.

kunskapsbedömning, pedagogisk bedömning, insamling av information om en individs kunskapsutveckling och tolkning av denna.

Hamilton, Sir William, 1788–1856, brittisk (skotsk) filosof.

kontraktsstudier, studier (i regel examensstudier) efter ett individuellt uppgjort avtal mellan en enskild studerande och en undervisande organisation.