fabule´ra verb ~de ~t ORDLED: fabul-er-ar SUBST.: fabulerande, fabulering

epik, berättande litteratur, en av de litterära grundformerna mellan den subjektiva lyriken, som talar ur människans inre, och dramatiken, där ordet tvärtom – i teaterns form – objektiveras via aktörerna.

science fiction, sf, SF, litteratur vilken kännetecknas av att som bärande element i intrig eller miljö ha inslag grundade på spekulationer, där det spekulativa innehållet inte får strida mot vedertagna vetenskapliga, historiska eller andra kunskaper.

fabel, en kort allegorisk berättelse i vilken förmänskligade djur med sina handlingar och repliker åskådliggör en moralisk lärdom som gärna avslutningsvis formuleras som en sederegel, t.ex. ”den som gapar över mycket, mister ofta hela stycket”.

Calvino, Italo, 1923–85, italiensk författare född på Kuba.

Morgner,Irmtraud, 1933–90, tysk (östtysk) författare.

Delblanc, Sven, född 26 maj 1931, död 15 december 1992, författare, docent i litteraturhistoria i Uppsala från 1965.

Fjell, Kai, 1907–89, norsk målare, tecknare och scenograf.

Hildebrandt, Johanne, född 1964, författare och journalist.

fabulat, en folkloristisk term som skapades av C.W. von Sydow 1934 och då avsåg den kategori av sägner som innehöll fri diktning på folktrons grund och som han tidigare kallat vittnessägner.