fadder, gudmor respektive gudfar, dopvittne, en närstående person som garanterar dopbarnets kristna fostran och ibland är den som bär fram det till dopet.

fadderhund, social tjänstehund som används i djurassisterad pedagogik på förskolor, skolor och i hemmiljö. Syftet är att hundekipaget lär barn att utveckla empatisk förmåga och respekt för andra, men kan också arbeta med barn som har koncentrationssvårigheter.

faddergåva, present till det nydöpta barnet från faddrarna, ursprungligen ett penningoffer som gudmodern fick ta hand om.

fadderortsrörelsen, det system med svenska ”bidragsgivande orter” ( fadderorter, ursprungligen adoptivorter), som utvecklades under slutet av vinterkriget i Finland.

Faddejevskij, ö bland Nysibiriska öarna i nordöstra Ryssland; för belägenhet se landskarta Ryssland.

fadd adj., neutr. undviks

fadd´er subst. ~n faddrar ORDLED: faddr-ar

fadd`erbarn subst. ~et, plur. ~, best. plur. ~en ORDLED: fadder--barn-et

dop innebär att en person tas upp i den kristna gemenskapen eller kyrkan genom att man öser vatten över huvudet eller sänker ner personen i vatten.

andlig, motsats till världslig; t.ex. andliga riddarordnar (ordnar som under korstågstiden förenade riddarideal med celibatslöfte, t.ex. Johannitorden, Svärdsriddarorden, Tempelherreorden, Tyska orden), andliga ståndet (prästeståndet), andlig domsrätt, andliga sånger (sång med kristet innehåll), andligt frälse (den befrielse från bl.a. skatt och krigstjänst som kyrkan åtnjöt i Sverige under medeltiden), andlig släktskap (bandet mellan dopbarn och fadder som i medeltiden uteslöt äktenskap mellan dessa), andlig vård (den lagstadgade själavården i försvaret och i fängelser).