fana, en på stång fästad duk (flagga), avsedd att bäras.

fana, på 1500-talet och i början av 1600-talet benämning på den operativa enheten i svenska rytteriet, 300–500 man under befäl av en ryttmästare.

fanatism, allmän, nedsättande benämning på religiösa eller politiska riktningar som utan hänsyn till rationella argument eller mänskliga hänsyn driver sin sak.

fana, annat namn på fiskarten faren.

fanarioter, benämning på ett antal förmögna grekiska familjer, som bodde i stadsdelen Fener (grekiska Fanar) i Konstantinopel och som framför allt under 1700-talet hade en starkt gynnad ställning i Osmanska riket.

fanatici, ibland använd benämning på de av extatiskt raseri upptända prästerna vid de ursprungligen icke-romerska kulterna av framför allt Ma-Bellona (se Bellona) och Kybele.

fanakalo, pidginspråk som används i södra Afrika.

fanaloka, Fossa fossana, art i rovdjursfamiljen madagaskarrovdjur som lever i skogar på östra Madagaskar.

fa`na subst. ~n fanor ORDLED: fan-an

faner är tunna skivor av trä som skurits ur en trädstam.