fana, en på stång fästad duk (flagga), avsedd att bäras.

fana, annat namn på fiskarten faren.

fana, på 1500-talet och i början av 1600-talet benämning på den operativa enheten i svenska rytteriet, 300–500 man under befäl av en ryttmästare.

fanarioter, benämning på ett antal förmögna grekiska familjer, som bodde i stadsdelen Fener (grekiska Fanar) i Konstantinopel och som framför allt under 1700-talet hade en starkt gynnad ställning i Osmanska riket.

fanatism, allmän, nedsättande benämning på religiösa eller politiska riktningar som utan hänsyn till rationella argument eller mänskliga hänsyn driver sin sak.

fanatici, ibland använd benämning på de av extatiskt raseri upptända prästerna vid de ursprungligen icke-romerska kulterna av framför allt Ma-Bellona (se Bellona) och Kybele.

fanakalo, pidginspråk som används i södra Afrika.

fanaloka, Fossa fossana, art i rovdjursfamiljen madagaskarrovdjur som lever i skogar på östra Madagaskar.

fa`na subst. ~n fanor ORDLED: fan-an

Jugoslaviska Fanans orden, serbiska Orden jugoslovenske zastave, orden instiftad 1947 av marskalk Tito och tilldelad personer som har stärkt fredligt samarbete och vetenskapliga förbindelser mellan Jugoslavien och andra länder.