flore´ra verb ~de ~t ORDLED: flor-er-ar SUBST.: florerande

Dionysos, Bacchos, latin Dionysus eller Bacchus, grekisk natur- och fruktbarhetsgud, särskilt förbunden med vin, rus och extas samt dramatiskt framträdande, son till Zeus och den jordiska kvinnan Semele.

Wundt, Wilhelm, född 16 augusti 1832, död 31 augusti 1920, tysk fysiolog, filosof och psykolog, pionjär inom den experimentella psykologin.

Atatürk, Kemal, till 1934 Mustafa Kemal, född 12 mars 1881, död 10 november 1938, turkisk militär och statsman, Turkiets första president 1923–38.

visa, strofisk dikt med tillhörande melodi där i regel både text och musik har en tämligen okonstlad karaktär; länge dominerande var folkvisans olika kategorier.

tillfällespoesi, poesi skriven för visst tillfälle; se även personvers.

komediantdrama, ursprungligen benämning på skådespel uppförda av engelska teatersällskap som turnerade på kontinenten, senare även använd om inhemska motsvarigheter i t.ex. Tyskland och Nederländerna.

Tassoni, Alessandro, 1565–1635, italiensk diktare.

fesaga, en från 1690-talet till franska revolutionen florerande genre av konstsagor, troligen inspirerad av italienska 1500- och 1600-talsförebilder som Gianfrancesco Straparolas och Giambattista Basiles sagoböcker.

hellenismen, benämning på en epok i antik historia, med början vid Alexander den stores död 323 f.Kr.