formgivning, gestaltning av hantverkligt eller industriellt framställda produkter och miljöer.

grafisk formgivning, grafisk design, den fas i planeringen av en trycksak (t.ex. en bok) då man bestämmer dess typografiska form, dvs. hur rubriker, textytor och bilder skall placeras för att helheten skall bli lättläst och estetiskt tilltalande.

industriell formgivning, se industridesign.

formgivning [får`m-] subst. ~en ~ar ORDLED: form--giv-ning-en

kubism, modernistisk konstriktning vars första skede inföll åren 1907–14, kubismens s.k. heroiska epok, med Paris som centrum och Braque och Picasso som pionjärer.

grafisk design, se grafisk formgivning.

Mackintosh, Charles Rennie, 1868–1928, brittisk arkitekt och möbelformgivare.

design, internationellt använd term för formgivning, dvs. gestaltning av hantverkligt eller industriellt framställda produkter och miljöer.

konstruktivism, konstriktning som utvecklades i Ryssland efter revolutionen 1917; själva termen började användas av en grupp konstnärer i Moskva 1921 med bl.a. Aleksej Gan, Aleksandr Rodtjenko och Varvara Stepanova.

Mies van der Rohe, Ludwig, född 27 mars 1886, död 17 augusti 1969, tysk-amerikansk arkitekt, rektor för Bauhaus i Dessau och Berlin 1930–33, professor vid Illinois Institute of Technology (IIT) i Chicago 1938–58.