formlig [får`m-] adj. ~t ORDLED: form-lig

form, inom filosofin term som i anknytning till den aristoteliska filosofin länge fungerat som beteckning för de speciella egenskaper som gör ett ting till vad det är eller för de i tinget inneboende väsensegenskaperna, en innebörd som fortfarande lever kvar i viss modern thomistisk filosofi. Även hos Aristoteles betecknade ordet form ( morphē) emellertid också på ett mer vardagligt sätt ett tings yttre gestalt.

form, i musikaliska sammanhang det sammanlagda resultatet av musikens sammanhållande och konstruktiva krafter.

form, term inom litteraturvetenskapen med två klart skilda betydelser.

USA, Amerikas förenta stater, Förenta staterna, stat i Nordamerika; 9,8 miljoner km² (därav 0,7 miljoner km² vatten), 335 miljoner invånare (2023).

form, inom bildkonsten ofta tydlig, konkret gestalt, men formbegreppet gäller också t.ex. flytande och amorfa tillstånd – även t.ex. vågskum och dimma har form.

industriella revolutionen, term som avser omvälvningen från agrarsamhälle till industrisamhälle, i första hand i Storbritannien men även industrisamhällets genombrott i andra länder.

fast form är ett av de fyra aggregationstillstånd som ett ämne kan ha.

Sverige är ett land i norra Europa.

Kina, stat i östra Asien.