fragmentering, sönderdelning; en process vid människans exploatering av olika biotoper som leder till dessas uppstyckande i smärre ”öar” omgivna av ”hav” av annan biotoptyp.

fragmentering, sönderdelning; en typ av vegetativ fortplantning som innebär att en del av organismen bryts av, sprids och ger upphov till en ny individ.

fragmentering, sönderdelning; brist på sammanhang i t.ex. kunskap och verklighetsbild.

elektrofores, vandring av elektriskt laddade molekyler eller partiklar genom en vätska under inverkan av ett elektriskt fält.

fragmen´t subst. ~et, plur. ~, best. plur. ~en ORDLED: frag-ment-et

fragmentkomplettering, testuppgift som används bl.a. för att belysa skillnaden mellan explicit och implicit minne (jämför explicit minne).

fragmentkapsel, typ av frukt som finns hos bl.a. snärjor, mållor och skogsstjärna.

kloning, process som resulterar i uppkomsten av en klon.

Konstantin den store, Konstantin I (Flavius Valerius Constantinus), född troligen 272 eller 273, död 22 maj 337 e.Kr., romersk kejsare, son till Constantius I och Helena.

fission, kärnklyvning, atomklyvning, process i vilken tunga atomkärnor som uran och plutonium splittras, vanligen i två fragment, det ena litet tyngre än det andra.