fragmente´ra verb ~de ~t ORDLED: frag-ment-er-ar SUBST.: fragmenterande, fragmentering

tiger, Panthera tigris, art i familjen kattdjur.

kalksten, sedimentär karbonatbergart som till minst 50 % består av kalciumkarbonat, huvudsakligen i form av mineralet kalkspat.

spor, hos växter, alger och svampar en en- till flercellig, könlös förökningskropp, som ofta bildas av ett särskilt organ, ett sporangium, och som frigörs och utvecklas till en ny individ.

kubism, modernistisk konstriktning vars första skede inföll åren 1907–14, kubismens s.k. heroiska epok, med Paris som centrum och Braque och Picasso som pionjärer.

Villon, Jacques, egentligen Gaston Duchamp, 1875–1963, fransk målare och grafiker, bror till Raymond Duchamp-Villon och Marcel Duchamp.

eruption, utbrott: den process som innebär utgjutande och utslungande av lava och fragmenterat vulkaniskt material (tefra) jämte gaser vid jordytan ur en vulkankrater eller en markspricka.

italienska viner, viner som är odlade och producerade i Italien.

metapopulation, system av lokala populationer av en viss art vilka är delvis isolerade från varandra men mellan vilka det ändå äger rum en viss trafik av individer och utbyte av gener.

bioklastisk bergart, sedimentär bergart som till övervägande del består av mer eller mindre fragmenterade djur- eller växtfossil.