fragmente´ra verb ~de ~t ORDLED: frag-ment-er-ar SUBST.: fragmenterande, fragmentering

tiger, Panthera tigris, art i familjen kattdjur.

kalksten, sedimentär karbonatbergart som till minst 50 % består av kalciumkarbonat, huvudsakligen i form av mineralet kalkspat.

kubism, modernistisk konstriktning vars första skede inföll åren 1907–14, kubismens s.k. heroiska epok, med Paris som centrum och Braque och Picasso som pionjärer.

spor, hos växter, alger och svampar en en- till flercellig, könlös förökningskropp, som ofta bildas av ett särskilt organ, ett sporangium, och som frigörs och utvecklas till en ny individ.

apoptos, programmerad celldöd som tjänar till att avlägsna oönskade celler.

metapopulation, system av lokala populationer av en viss art vilka är delvis isolerade från varandra men mellan vilka det ändå äger rum en viss trafik av individer och utbyte av gener.

italienska viner, viner som är odlade och producerade i Italien.

eruption, utbrott: den process som innebär utgjutande och utslungande av lava och fragmenterat vulkaniskt material (tefra) jämte gaser vid jordytan ur en vulkankrater eller en markspricka.

stadsbyggnad, tidigare stadsbyggnads­konst, kunskapen att ordna och gestalta helheten av byggnader, gator och andra stadsrum i tätbebyggelse.