fragmentering, sönderdelning; en process vid människans exploatering av olika biotoper som leder till dessas uppstyckande i smärre ”öar” omgivna av ”hav” av annan biotoptyp.

fragmentering, sönderdelning; en typ av vegetativ fortplantning som innebär att en del av organismen bryts av, sprids och ger upphov till en ny individ.

fragmentering, sönderdelning; brist på sammanhang i t.ex. kunskap och verklighetsbild.

fragmente´ring subst. ~en ~ar ORDLED: frag-ment-er-ing-en

masspektrometri, masspektroskopi, MS, metod för bestämning av enskilda positiva eller negativa joners massor med masspektrometer.

kryptogamer, sporväxter, sporbärande kärlväxter, Cryptogamae, enligt föråldrad växtsystematik den ena av växtrikets två huvudavdelningar; den andra är fanerogamerna (fröväxterna).

asexuell fortplantning, könlöst fortplantningssätt som förekommer hos både växter och djur.

öbiogeografiska teorin, förklaringsmodell för artrikedomen på öar, framlagd 1967 av de amerikanska ekologerna och evolutionsbiologerna Robert O. MacArthur och Edward O. Wilson.

sektorisering, uppdelning i sektorer (del­områden); exempelvis uppdelning av kunskap i smala fält.

urfolksfeminism, teoretisk inriktning och social rörelse där urfolks levda erfarenheter, särskilt kvinnors, HBTQ+- och two spirit-personers perspektiv, är centrala.