fragmentering, sönderdelning; en process vid människans exploatering av olika biotoper som leder till dessas uppstyckande i smärre ”öar” omgivna av ”hav” av annan biotoptyp.

fragmentering, sönderdelning; en typ av vegetativ fortplantning som innebär att en del av organismen bryts av, sprids och ger upphov till en ny individ.

fragmentering, sönderdelning; brist på sammanhang i t.ex. kunskap och verklighetsbild.

fragmente´ring subst. ~en ~ar ORDLED: frag-ment-er-ing-en

asexuell fortplantning, könlöst fortplantningssätt som förekommer hos både växter och djur.

kryptogamer, sporväxter, sporbärande kärlväxter, Cryptogamae, enligt föråldrad växtsystematik den ena av växtrikets två huvudavdelningar; den andra är fanerogamerna (fröväxterna).

landskapsekologi, ung mång- och tvärvetenskapligt inriktad gren av tillämpad ekologi.

utdöendeskuld, inom biologin antalet arter som finns kvar på en plats men som förr eller senare kommer att försvinna på grund av att miljön har förändrats.

sektorisering, uppdelning i sektorer (del­områden); exempelvis uppdelning av kunskap i smala fält.

urfolksfeminism, teoretisk inriktning och social rörelse där urfolks levda erfarenheter, särskilt kvinnors, hbtqi- och two spirit-personers perspektiv, är centrala.