fram`bringa verb ~de äv. frambragte, ~t äv. frambragt, pres. ~r ORDLED: fram--bring-ar SUBST.: frambringande

fysik, ursprungligen benämningen på all naturvetenskap.

gen, arvsanlag, en i genomet (arvsmassan) grundläggande enhet som överför ärftliga egenskaper från förälder till avkomma.

generator, elektrisk generator, se elektriska maskiner.

kreationism, föreställningen att världen skapades i enlighet med berättelsen i Första Mosebok, dvs. på sex dagar vid en bestämd historisk tidpunkt, oftast beräknad till ca 4 000 år f.Kr.

humanism, som historisk företeelse – vanligen i bestämd form, humanismen – ett bildningsprogram där människans förädling antas bäst bli förverkligad genom studiet och efterliknandet av den grekisk-romerska antiken.

natur är ett komplicerat begrepp; enligt Arthur Lovejoy har ordet och dess avledningar i engelskan åtminstone 66 betydelser.

kreativitet, förmåga till nyskapande, till frigörelse från etablerade perspektiv.

statskupp, plötsligt icke-konstitutionellt maktövertagande i ett land.

kausalitet, orsakssamband.