fram`bringa verb ~de äv. frambragte, ~t äv. frambragt, pres. ~r ORDLED: fram--bring-ar SUBST.: frambringande

gen, arvsanlag, en i genomet (arvsmassan) grundläggande enhet som överför ärftliga egenskaper från förälder till avkomma.

fysik, ursprungligen benämningen på all naturvetenskap.

humanism, som historisk företeelse – vanligen i bestämd form, humanismen – ett bildningsprogram där människans förädling antas bäst bli förverkligad genom studiet och efterliknandet av den grekisk-romerska antiken.

kreationism, föreställningen att världen skapades i enlighet med berättelsen i Första Mosebok, dvs. på sex dagar vid en bestämd historisk tidpunkt, oftast beräknad till ca 4 000 år f.Kr.

generator, elektrisk generator, se elektriska maskiner.

effekt, fysikalisk storhet som anger den energimängd som per tid överförs från ett avgivande till ett mottagande system.

halogener, sammanfattande namn på de fem grundämnena i periodiska systemets grupp 17 (VII B): fluor, klor, brom, jod och astat.

kausalitet, orsakssamband.

generation, släktled, grupp av ungefär likåldriga individer av samma art.