frä`sig adj. ~t ORDLED: fräs-ig

fräs, maskin för fräsning.

fräs, på 1700-talet ett halskrås för män, av fint linne eller spetsar, under 1900-talet ibland om plisserade besättningar av tunt tyg vid hals och ärmar i damdräkt.

fräsa, upphetta ett livsmedel i matfett utan att det får färg.

fräsning, verkstadsteknisk metod för skärande avverkning av arbetsmaterial, t.ex. metall eller trä.

thailändsk mat. Det thailändska kökets raffinemang ligger i dess enkelhet.

halskrås, fint veckad, krusad och ofta spetsprydd garnering kring halsen, ibland också över bröstet, t.ex. som besättning i mansskjortans sprund.

sautera, hastigt steka ett livsmedel, till exempel tärnad potatis, över stark värme i stekpanna, samtidigt som man skakar pannan så att det man steker roterar eller ”hoppar”.

långkål, maträtt.

kutter, inom träbearbetningstekniken benämning på roterande hållare för lösa skär, s.k. stål, vid maskinell hyvling och fräsning.