fråga, språkhandling som innebär att den talande utber sig information av lyssnaren.

retorisk fråga, en figur inom retoriken: talaren ställer en fråga där svaret är givet eller där han själv ger det.

Israel–Palestina-frågan, konflikten mellan staten Israel och dess judiska befolkningsmajoritet å ena sidan och de palestinska araberna å den andra.

ledande fråga, sådan fråga som genom sin utformning inbjuder till ett bestämt – ofta önskat – svar.

fråga, i riksdagen en begäran framställd av en enskild ledamot till ett statsråd om upplysningar i ett visst ärende som rör statsrådets ansvarsområde.

2frå`ga verb ~de ~t ORDLED: fråg-ar SUBST.: frågande; 1fråga

1frå`ga subst. ~n frågor ORDLED: fråg-an

enkel fråga, före 1975 benämning på fråga framställd i riksdagen av enskild ledamot till statsråd, med begäran om upplysningar i ett visst specificerat ärende.

retrospektiv fråga, fråga i t.ex. intervjuer eller enkäter om undersökningspersonens tidigare förhållanden och attityder.

sociala frågan, övergripande benämning på frågor rörande underklassens sociala villkor.