förflu´ten adj. förflutet förflutna ORDLED: för-flut-en

forntid, (sedan länge) förfluten tid; i svensk historia och arkeologi tiden från människans invandring till kristendomens införande på 1000-talet alternativt införandet av skriftkultur.

imperfekt, imperfektum, tempus som anger förfluten tid (dvs. tid före talögonblicket).

finsk-ugriska språk, språkgrupp som sedan urminnes tid har sin utbredning i tajgans skogsbälte från floden Ob och västerut.

preteritum, ett finit tempus vars grundbetydelse är förfluten tid, dvs. en tid som i sin helhet ligger före talögonblicket.

utgrävning, arkeologisk fältundersökning i form av systematiskt avlägsnande av konstruktioner, växtlighet, jordlager m.m. från ett avgränsat område i syfte att frilägga, dokumentera, konservera och tolka lämningar från förfluten tid.

Augustinus (egentligen Aurelius Augustinus), även kallad Augustinus av Hippo, född 30 november 354, död 28 augusti 430, kyrkofader, fornkyrkans mest betydande västerländske teolog, viktig även som filosof.

pidginspråk, en typ av reducerade språk som används i första hand för kommunikation mellan människor med olika modersmål.

morfem, minsta betydelsebärande enhet i språket (som system).

pluskvamperfekt, pluskvamperfektum, ett tempus för förfluten tid som anger att verbhändelsen ägde rum tidigare än en annan i texten aktuell tidpunkt i förfluten tid.