förhör, utfrågning i rättsliga sammanhang för att få fram upplysningar som behövs för att klargöra vad som inträffat.

förhö´ra verb förhörde förhört, pres. förhör ORDLED: för-hör-de SUBST.: förhörande; förhör

Behring Breivik, Anders, sedan 2017 Fjotolf Hansen, född 1979, norsk högerextremist som greps på bar gärning i samband med dödsskjutningarna på ön Utøya 22 juli 2011 då 69 personer miste livet.

förhö´ra sig verb förhörde förhört, pres. förhör ORDLED: för-hör-de SUBST.: förhörande

Oppenheimer, Julius Robert, kallad ”Oppie”, 1904–67, amerikansk fysiker, professor vid University of California (Los Angeles) och California Institute of Technology 1929–47, föreståndare för Institute for Advanced Study i Princeton från 1947.

förundersökning är en utredning som polis och åklagare gör för att se om ett brott har skett och vem som kan vara misstänkt för det.

åklagare, allmän åklagare, jurist inom rättsväsendet med uppgift att utreda brott, fatta beslut om åtal ska väckas eller inte samt processa i tingsrätt och hovrätt i brottmål.

häxprocesser, processer mot personer som ansågs bedriva trolldom.

intervju, samtalsform som primärt syftar till utfrågning av en person.

kvarhållande för förhör, åtgärd som polisen har rätt att vidta för att kunna utreda ett brott.