församling är en enhet inom ett trossamfund.

församlingsfrihet, enligt både FN:s och Europarådets konventioner om mänskliga rättigheter frihet att delta i fredliga sammankomster.

försam´ling subst. ~en ~ar ORDLED: för-saml-ing-en

Sverige, stat på Skandinaviska halvön, norra Europa.

territoriell församling, geografiskt avgränsat område för Svenska kyrkans verksamhet på lokalplanet.

buddhism, en ursprungligen indisk religion som har buddhan Shakyamuni (Siddhartha Gautama, ofta kallad Buddha) som en av sina grundare och som förebild; det centrala i dess lära är att man genom att överge världen kan nå fram till befrielse från lidandet (dvs. lidandet i återfödelsernas kretslopp).

rabbin, titel på judisk församlingsanställd med uppgift att vara halakha-expert, rättskipare och förkunnare, ibland även ledare för en religiös skola (yeshiva).

församlingslagen 1988:180, lag som reglerade hur församlingar och kyrkliga samfälligheter inom Svenska kyrkan skulle sköta sina angelägenheter.

församlingsföreståndare, i de svenska frikyrkosamfunden den person, i allmänhet en pastor, som i den lokala församlingen bär huvudansvaret för gudstjänstliv, undervisning och själavård.

församlingsdelegerade, till utgången av 1999 organ med beslutanderätt i vissa kyrkliga samfälligheter.