-
glint, brant, bildad i sedimentära bergarter genom erosion.
-
glin´der subst. glindret, plur. ~, best. plur. glindren el. ~na
ORDLED: glindr-et
Svensk ordbok
-
Glinka,
Michail, 1804–57, rysk tonsättare.
-
Glinz,
Hans, 1913–2008, schweizisk språkforskare, professor vid Pädagogische Akademie i Kettwig och den tekniska högskolan i Aachen.
-
jordenruntflygning. Fyra tvåsitsiga öppna biplan Douglas World Cruiser från USA:s arméflyg startade 17 mars 1924 på den första jordenruntflygningen.
-
Glyn,
Elinor, 1864–1943, brittisk författare.
-
ja`glina subst. ~n jaglinor
ORDLED: jag--lin-an
Svensk ordbok
-
dra`glina subst. ~n draglinor
ORDLED: drag--lin-an
Svensk ordbok