go`sa verb ~de ~t ORDLED: gos-ar SUBST.: gosande

Gosala, pali Makkhali Gosāla, sanskrit Maskarin Gośāla, också känd från jainistiska källor under namnet Gosāla Mankhaliputta, ledare för ajivika-rörelsen, Mahaviras asketkollega och senare dödsfiende.

Gosen, annat namn på Goshen.

fenomenologi, läran om det som visar sig för medvetandet.

gos d’atura català, spansk hundras inom FCI-grupp 1.

Goshen, Gosen, i Gamla Testamentet namnet på det område i norra Egypten, öster om Nilens delta, där israeliterna slog sig ned enligt uppgifter i Första Moseboken.

manguster, mungor, Herpestidae, familj rovdjur, ibland betraktad som underfamilj ( Herpestinae) i familjen viverrider, med drygt 30 arter i Gamla världen, flest i Afrika.

aikido, aikidō, japansk kampkonst med i huvudsak grepp- och kasttekniker men även slag, atemi, och träning med trämodell av det japanska svärdet, bokken, samt rundstav, jo.

go`sig adj. ~t ORDLED: gos-ig

gossan, jord- eller bergart utgörande den översta, ytnära delen av vittrade, oftast järnrika, malmer.