gravsten, en typ av gravvård.

gra`vsten subst. ~en ~ar ORDLED: grav--sten-en

egyptisk religion under faraonisk tid präglades helt av landets miljö.

ringerikestil, djurornamentikstil från slutet av 900-talet och 1000-talet som fått sitt namn efter en grupp runstenar med djur- och växtmotiv i Ringerike-området norr om Oslo.

gravtäcke, stenkläde , enligt medeltida sed ett rektangulärt täcke att pryda helgons och förnäma personers gravsten med.

Kolmodin, släkt som enligt obestyrkt uppgift härstammar från länsmannen Erik Jonsson (död tidigast 1626) i Koldemo i Arbrå socken i Hälsingland.

medaljong, skulptural relief, vanligen rund men också oval, försedd med ett profilporträtt eller en symbolisk bild, avsedd att hänga på en vägg eller byggnad eller sättas på en gravsten.

Ukna, församling i Linköpings stift, Västerviks kommun, Småland (Kalmar län).

Knutsgillen, medeltida köpmansgillen som först grundades i 1100-talets Danmark.

ära, skyldighet, vilja, Georg Carl von Döbelns valspråk som friherre.