gripande, straffrättsligt tvångsmedel som innebär att den som skäligen kan misstänkas för brott omhändertas med våld, om så krävs, och hålls i förvar för att säkerställa utredning och eventuell framtida straffverkställighet.

gri`pa verb grep gripit gripen gripna, pres. griper ORDLED: grip-er SUBST.: gripande; grepp (till 1)

Gripen, med Flygvapnets beteckning JAS 39, stridsflygplan ursprungligen byggt av Industrigruppen JAS AB.

Gripe, Maria, född Walter, 1923–2007, författare.

grip, fabeldjur, vanligen avbildat med ett lejons bakkropp och en örns huvud (ibland med små, spetsiga öron), vingar och ben.

gripa sig an´ verb grep gripit, pres. griper ORDLED: grip-er SUBST.: angripande

Lindgren, Astrid, född Ericsson 14 november 1907, död 28 januari 2002, författare.

gripa omkring sig [-kriŋ´ äv. gri`pa] verb grep gripit, pres. griper ORDLED: grip-er om--kring

Grip, från 1560-talet (efter vapenbilden, ett griphuvud) släktnamn för riksråden Nils Grip (född 1535; död 1592 eller 1594) och Moritz Grip (1547–91) samt deras syskon.

gri`pande adj., ingen böjning ORDLED: grip-ande