-
grunna
grunn`a verb ~de ~t ORDLED: grunn-ar SUBST.: grunnandeSvensk ordbok -
Grunnan
Grunnan, Marviksgrunnan, fiskeläge och kapell på södra Ulvön, Nätra församling, Örnsköldsviks kommun (Västernorrlands län), Ångermanland. -
norska
norska, nationalspråk i Norge och modersmål för de flesta norska medborgare (4,6 miljoner, 2022).
-
bekännelse
bekännelse, trosbekännelse, en formelartad sammanfattning av det avgörande och omistliga i en religion. -
Norge
Norge, stat i Nordeuropa.
-
utgrunda
u`tgrunda verb ~de ~t ORDLED: ut--grund-ar SUBST.: utgrundande, utgrundningSvensk ordbok -
begrunda
begrun´da verb ~de ~t ORDLED: be-grund-ar SUBST.: begrundande, begrundning; begrundanSvensk ordbok -
grubbla
grubb`la verb ~de ~t ORDLED: grubbl-ar SUBST.: grubblande; grubbelSvensk ordbok -
grund
3grund subst. ~et, plur. ~, best. plur. ~en ORDLED: grund-etSvensk ordbok