gu`dfruktig adj. ~t ORDLED: gud--frukt-ig

grekisk religion, den förhärskande religionen i den antika grekiska världen.

övermänniska, benämning som har använts med olika innehåll från 100-talet e.Kr.

helgelse, grekiska hagiasmos, latin sanc­ti­fi­catio, enligt kristen tro den process varigenom den kristne förvandlas till allt större helighet och likhet med Kristus.

Fatima, Fāṭima, eller az-Zahrā ’den strålande’, född ca 605, död 632, profeten Muhammeds dotter och det av hans barn som stod honom närmast.

Anund, kung i delar av Sverige ca 1070, omnämnd endast i Adam av Bremens ”Gesta Hammaburgensis ecclesiæ pontificum” (’Hamburgkyrkans ärkebiskopars bragder’).

regnceremonier, åtgärder för att det livgivande och fruktbarhetsbefrämjande vattnet skall strömma ned över den törstande jorden.

irreligiös, utan eller utan intresse för religion.

kristendom, den religion som utgår från Jesus av Nasaret, av sina anhängare ansedd som den utlovade Messias/Kristus; av denna titel har kristendomen fått sitt namn.

kvinnans historia, framställningar av kvinnans faktiska ställning i samhället och familjelivet samt av hur hon beskrivs inom konst, litteratur osv.