habituell (franska habituel ’sedvanlig’, ’vanlig’), upprepad, vanemässig; vanlig, normal.

habituell´ adj. ~t ORDLED: hab-itu-ell

habituell aspekt, verbkategori som karakteriserar verbhandlingen som regelbundet återkommande, se aspekt.

imperfekt, imperfektum, tempus som anger förfluten tid (dvs. tid före talögonblicket).

aspekt, synpunkt, synvinkel, sida (av en sak); kategori hos verbet som markerar t.ex. om en handling ska ses som ett avslutat helt (perfektiv aspekt), som pågående vid en viss tidpunkt (progressiv aspekt) eller som något regelbundet återkommande (habituell aspekt).

habitus, disposition eller beskaffenhet som gör att någon vanemässigt förhåller sig på ett visst sätt.

missfall, att en graviditet upphör, detsamma som spontan abort.

reluxation, förnyad urledvridning (luxation).

persiska, nypersiska, iranskt språk som – inklusive tadzjikiska – talas som modersmål av 65,3 miljoner (2022).

esperanto, ett konstgjort språk, avsett att tjäna som allas andraspråk vid sidan av modersmålet.