handeldvapen, äldre benämning på eldhandvapen.

han`deldvapen subst. handeldvapnet, plur. ~, best. plur. handeldvapnen ORDLED: hand--eld-vapn-et

eldhandvapen, förr även handeldvapen, finkalibrigt skjutvapen som saknar lavett och som hanteras av en enda man och där projektilen skjuts iväg med en krutladdning.

skytte, olika former av tävling i skjutning med handeldvapen.

första världskriget, krig 1914–18 mellan å ena sidan Tyskland och Österrike–Ungern, till vilka även Turkiet och Bulgarien anslöt sig (centralmakterna) och å andra sidan Frankrike, Ryssland och Storbritannien (trippelententen) jämte Serbien samt senare Japan, Italien, Rumänien och USA jämte ett mycket stort antal andra stater.

centralantändning, vapenteknisk term. Tändsatsen sitter centralt i patronhylsans botten, och bringas att explodera vid tändstiftets anslag, vilket tänder den krutladdning som driver kulan eller haglen.

arkebusiär, soldat utrustad med kort handeldvapen av typen hakebössa.

bajonett, blankt vapen avsett att sättas vid mynningen på handeldvapen och brukas i närstrid.

Remington, egentligen E. Remington & Sons , amerikanskt industriföretag, grundat 1828 av Eliphalet R. (1793–1861) som en fabrik för tillverkning av vapen och senare även jordbruksmaskiner.

verkstadsindustri, i egentlig mening all industri som bearbetar och förädlar metaller till produkter av de mest skilda slag, allt från enklare masskonsumtionsvaror till hushållskapitalvaror och industriella investeringsvaror med högteknologiskt innehåll (bland annat kokkärl, kylskåp och industrirobotar).