harmonie´ra verb ~de ~t ORDLED: harm-oni-er-ar SUBST.: harmonierande, harmoniering; harmoni

kongruens, som grammatisk term överensstämmelse mellan ord ifråga om ett visst grammatiskt böjningsdrag.

sanning, centralt filosofiskt begrepp.

fransk mat, mat lagad i enlighet med fransk tradition.

kongruens, i geometrin likhet mellan geometriska figurer så att motsvarande sidor och vinklar är lika stora.

konkordat, under äldre medeltid fördrag i allmänhet, senare avtal mellan katolska kyrkan och olika stater, varigenom parternas ömsesidiga rättigheter och skyldigheter regleras.

konsonant, språkljud som står i stavelsens periferi, antingen före eller efter stavelsekärnan (vokalen), ensam eller i kombination med annan konsonant och utan att vara stavelsebildande.

konsonans, av hörselsinnet uppfattbar egenskap hos en samklang av två eller flera toner.

bengal, amerikansk korthårig kattras i raskategori III.

konkordans, inom geologin: förhållandet att lagren i en lagerföljd är orienterade parallellt med varandra, även benämnt parallellskiktning.