he`dra verb ~de ~t ORDLED: hedr-ar SUBST.: hedrande; heder

samer, etnisk och språklig minoritet i Nordskandinavien och på Kolahalvön, förr på svenska vanligen kallade lappar, på norska finner.

förintelsen (engelska holocaust, hebreiska shoa), benämning på nazisternas folkmord på judar under andra världskriget 1939–45.

Hiroshima, hamn- och industristad i Japan vid Inlandshavet på ön Honshus sydvästra kust, 1,2 miljoner invånare (2014).

he`drande adj., ingen böjning ORDLED: hedr-ande

dekalogen, de tio budorden eller tio Guds bud, en samling av tio korta religiösa och etiska regler som Israels Gud, Jahve, enligt den bibliska traditionen gav Mose på Sinai; de hade skrivits på två stentavlor för att ligga till grund för förbundet mellan Jahve och Israel.

ölkällarkuppen kallas ett misslyckat nazistiskt försök att under Adolf Hitlers ledning ta makten i Tyskland 1923.

röntgenstrålning är släkt med vanligt ljus men har mycket kortare våglängd.

Martin Luther King var en amerikansk präst som på 1950- och 1960-talen blev en ledande förkämpe för de svartas rättigheter i USA.

Jenner, Edward, 1749–1823, brittisk läkare, smittkoppsvaccinets upptäckare.