hemort, i militär terminologi före andra världskriget den del av en krigförande stats territorium som inte förklarats vara krigsskådeplats och där undantagslagar därför inte gäller.

hem`ort subst. ~en ~er ORDLED: hem--ort-en

hemortstrohet, inom zoologin vanan hos många djur att efter mer eller mindre långvariga och långväga färder återvända till födelseorten eller föregående boplats.

hemortskommun, inom skatterätten den kommun där en fysisk person var folkbokförd 1 november året före beskattningsåret.

solidaritet, sammanhållning mellan människor inom en grupp, klass, nation eller i hela världen med beredskap för inbördes hjälp.

push–pull-teorin, teori inom migrationsforskningen enligt vilken förhållandena i hemorten och i inflyttningsområdet tillmäts avgörande betydelse för benägenheten att flytta.

hem`ortsrätt subst. ~en ORDLED: hem-orts--rätt-en

hijra, hidjra, hedjra, i muslimsk tradition företeelsen att någon lämnar sin hemort.

vallfärd, vallfart, pilgrimsfärd, besök på en helig ort för att fullgöra en religiös plikt, för att bedja och få välsignelse eller annan religiös förmån som förknippas med vallfärden.

eskimåisk-aleutiska språk, språkfamilj tidigare räknad till de paleosibiriska språken.