Hesiodos, grekisk skald som verkade omkring 700 f.Kr., i antiken ansedd som lärodiktens ”uppfinnare”.

Hestia, i grekisk religion den husliga härdens gudinna, den ständigt jungfruliga dottern till Kronos och Rhea.

Hess lag säger att entalpiändringen för en reaktion är oberoende av reaktionsvägen.

Hesekiel, en av Gamla Testamentets profeter, omvittnad i Hesekiels bok.

hesperiderna, i grekisk myt tre nymfer ( Aiglē, Erytheia och Hesperarethousa), döttrar till Nyx (’Natt’) och Erebos (’Mörker’), eller (enligt en annan version) till Atlas och dennes brorsdotter Hesperis.

Hestias eld, benämning på universums medelpunkt i pytagoreisk filosofi.

hessisk determinant, determinant associerad till en funktion ƒ( x ₁,  x ₂, ...,  x_n) via andraderivator.

Hessen-Darmstadt uppstod genom delningen av lantgrevskapet Hessen 1567.

Hesperornis, utdött släkte dykande, marina fåglar av ordningen Hesperornithiformes som levde under slutet av krita (för ca 75–65 miljoner år sedan).

hesselmanmotor, förbränningsmotor av dieseltyp med bränsleinsprutning och eltändning, konstruerad 1925–30 av Jonas Hesselman (1877–1957, bror till Henrik och Bengt H).