humanism, som historisk företeelse – vanligen i bestämd form, humanismen – ett bildningsprogram där människans förädling antas bäst bli förverkligad genom studiet och efterliknandet av den grekisk-romerska antiken.

humanism, i filosofisk bemärkelse ett etiskt-estetiskt förhållningssätt som grundas i en normativ uppfattning av människans väsen.

Förbundet för kristen humanism och samhällssyn, samfund bildat 1972 genom en sammanslagning av Förbundet för kristen humanism (1937) och Förbundet för kristet samhällsliv (1918).

humanis´m subst. ~en ORDLED: hum-an-ism-en

Rabelais, François, född ca 1494, död 1553 (troligen 9 april), fransk författare och läkare.

Årsbok för kristen humanism och samhällssyn, publikation sedan 1972 för Förbundet för kristen humanism och samhällssyn.

postkolonialism, heterogent forskningsfält som utifrån studier av litteratur, konst, historia, samhällsvetenskap och humaniora problematiserar den västerländska kunskapstraditionen och dess förankring i globala relationer av dominans och underordning.

livsåskådning, de mer eller mindre systematiserade svar människor ger på grundläggande frågor om livets mening och om verklighetens innersta natur.

existentialism, en modern livstolkning som uppstått i gränslandet mellan filosofi, diktning och religion.

reformationen, process inom kristendomen som ursprungligen var avsedd att reformera kyrkan men som i stället medförde en brytning med påvekyrkan och uppkomsten av nya kyrkobildningar.