hyck`la verb ~de ~t ORDLED: hyckl-ar SUBST.: hycklande; hyckel, hyckleri

Dickens, Charles, född 7 februari 1812, död 9 juni 1870, brittisk författare.

hyck`lare subst. ~n äv. hycklarn, plur. ~, best. plur. hycklarna ORDLED: hyckl-ar-en

Främlingen, L’Étranger, roman av den franske författaren Albert Camus, utgiven 1942.

ironi, i allmänt språkbruk term för yttrande eller framställning där upphovsmannen säger motsatsen till vad han verkligen menar men med avsikten att åhörare eller läsare ska inse detta.

Byron, George Gordon, från 1798 Baron Byron (Lord Byron), född 22 januari 1788, död 19 april 1824, brittisk författare; sonson till John Byron.

fariséer, judiskt religiöst och politiskt parti, aktivt från 100-talet f.Kr. till templets fall 70 e.Kr.

bergspredikan är ett tal som Jesus enligt Bibeln höll på ett berg i Galileen.

drama, dels en av litteraturens tre grund- eller huvudformer vid sidan av lyriken och epiken, dels ett bland flera konstnärliga element i en teaterföreställning och därmed en del av teaterkonsten.

Frankrike, stat i Västeuropa.