illuminationsteori, en under senantik och medeltid förekommande kunskapsteoretisk doktrin enligt vilken den mänskliga kunskapen direkt eller indirekt vilar på gudomlig upplysning.

illumination (latin illuminatio, av illumino ’lysa upp’, ’belysa’), illustration i medeltida handskrift, se bokmåleri.

illumination [-ʃo´n] subst. ~en ~er ORDLED: il-lum-in-at-ion-en

Illuminatorden, ett med frimureriet besläktat hemligt sällskap för mänsklighetens utveckling, grundat i Bayern av Adam Weishaupt 1776.