imitation, härmning, efterliknande; term inom pedagogik och psykologi.

imitation, härmning, efterliknande; inom musiken polyfon satsteknik som innebär att en första stämma introducerar en tematisk idé som blir styrande för de övriga stämmornas successiva insatser.

imitation [-ʃo´n] subst. ~en ~er ORDLED: im-it-at-ion-en

social inlärning, inlärning av sociala beteenden.

socialisation, inom sociologin förmedling och inlärning av färdigheter som medför att individen formas till en personlighet.

De imitatione Christi, anonym uppbyggelseskrift från 1400-talet, troligen redigerad av Thomas a Kempis och möjligen också författad av honom.

humanism, som historisk företeelse – vanligen i bestämd form, humanismen – ett bildningsprogram där människans förädling antas bäst bli förverkligad genom studiet och efterliknandet av den grekisk-romerska antiken.

modellinlärning, observationsinlärning, inlärning genom observation av andras beteenden.

Bandura, Albert, 1925–2021, kanadensisk-amerikansk psykolog, professor vid Stanford University.

Andersen, Hans Christian, född 2 april 1805, död 4 augusti 1875, dansk författare.