Kant, Immanuel, född 22 april 1724, död 12 februari 1804, tysk filosof, professor i logik och metafysik i Königsberg från 1770.

imma, beläggning av små vattendroppar på en yta, vilkens temperatur är lägre än luftens daggpunkt.

immanent, fackterm av senmedeltida ursprung med två moderna huvudbetydelser. 1) Inom den fenomenologiska traditionen användes termen ursprungligen för att beteckna de fenomen som finns i medvetandet och som därför enligt Brentano är tillgängliga för verklig kunskap.

Nobel, Immanuel, 1801–72, uppfinnare och tekniker; jämför släktartikel Nobel.

immaterialrätt, den del av juridiken som handlar om äganderätt till resultatet av en intellektuell prestation, t.ex. uppfinningar, varumärken, design eller texten i en bok.

immateriellt kulturarv, kulturarv som överförs mellan generationer.

immateriell, icke materiell, abstrakt, andlig.

immanensantagandet (bildning till latin immaneo ’förbli i något’, av prefixet in- och maneo ’förbli’), det av Leibniz gjorda antagandet att predikatet i varje sant omdöme är inneslutet i subjektets idé, varför alla sanna omdömen sub specie aeternitatis (ur evighetens synvinkel) är analytiska sanningar.

Immanuel, enligt profeten Jesaja (Jesaja 7:14) namnet på ett barn som skall födas som ett tecken för kung Ahas att han inte behöver frukta för sina fienders angrepp: innan barnet nått medveten ålder skall fienderna ha gått under.

immateriell skada, juridisk term som ibland används i stället för ideell skada.