immunise´ra verb ~de ~t ORDLED: im-mun-is-er-ar SUBST.: immuniserande, immunisering

serumbehandling, behandling med serum från en annan människa eller från ett djur som motgift till en giftig substans som kommit in i kroppen, t.ex. vid ormbett.

immunterapi, behandling av sjukdom med hjälp av immunologiska principer och/eller metoder.

ormgiftsserum, med immunologisk teknik framställt antiserum mot ormgifter.

Arthus’ reaktion, en ofta svår vävnadsskada som framkallas av antigen–antikroppskomplex vilka bildas om insprutat antigen reagerar med vissa typer av antikroppar hos en tidigare immuniserad individ.

blodgrupp, egenskap hos blodceller (ursprungligen röda blodkroppar) som innebär definierbara, biologiskt viktiga skillnader mellan individer inom en viss art.

se`rumterapi subst. ~n äv. ~en ORDLED: ser-um--terap-in