injektion (latin iniectio, av inicio egentligen ’kasta in i’, ’föra in i’), i matematiken en avbildning som är injektiv, dvs. där två olika punkter alltid avbildas på olika punkter.

injektion, inom medicinen och veterinärmedicinen insprutning av t.ex. läkemedel, hormon, vitamin, vaccin eller annat biologiskt aktivt ämne i vätskeform hos en patient.

injektionsmissbruk, intag av narkotika med injektionsspruta, i allmänhet genom intravenös tillförsel.

injektion [-ʃo´n] subst. ~en ~er ORDLED: in-jekt-ion-en

injektionsmetallurgi, metallurgiska förfaranden varvid en smältas kemiska sammansättning ändras genom reaktion med injekterat pulver.

eutanasi, begrepp vars ursprungsbetydelse är en lugn död som inte föregås av smärta, ångest eller annan plåga.

serumbehandling, behandling med serum från en annan människa eller från ett djur som motgift till en giftig substans som kommit in i kroppen, t.ex. vid ormbett.

födelsekontroll, antikonception, metoder för att förhindra befruktning (konception) vid samlag.

glukagon, polypeptidhormon bestående av 29 aminosyror, vilket bildas i så kallade A-celler (alfaceller) i bukspottkörtelns langerhansska öar.

penicilliner, antibiotika i gruppen betalaktamer.