in`kvartering subst. ~en ~ar ORDLED: in--kvart-er-ing-en

Kunglig Majestäts nådiga tågordning, skämtsam benämning på den omständliga behandlingen av ärenden inom statsförvaltningen (använt särskilt före införandet av nuvarande regeringsform [1974]).

Stenbock, Magnus, född troligen 12 maj 1663, död 23 februari 1717, greve, militär, fältmarskalk 1713; jämför släktartikel Stenbock.

AMS-förläggning, inkvartering för invandrare, som drevs av Arbetsmarknadsstyrelsen (AMS).

Dahl, Tora, 1886–1982, författare; dotter till Theodor Dahl, sondotter till F.G.A. Dahl.

nödbostad, provisorisk bostad som av en myndighet eller organisation ställs till flyktingars, nödlidandes, arbetsoförmögnas eller tillfälligt hemlösas förfogande, t.ex. under krig eller efter större bränder eller naturkatastrofer.

kvartermästare, på 1500-talet chef för ett kvarter (egentligen fjärdedel) av en fana eller fänika; från 1600-talet officer med uppgift att förbereda ett förbands inkvartering och försörjning.

guide, tryckt färdbeskrivning med information om sevärdheter, inkvartering och matställen.

kantonering, i äldre tid en form av militär inkvartering, vid vilken truppen gavs samlad förläggning ”under tak” i befintliga gårdar medan hästarna uppstallades i lador och uthus.

civilförsvarslagen reglerade civilförsvarets verksamhet och organisation.