intrigera [-ge´-] verb ~de ~t ORDLED: intrig-er-ar SUBST.: intrigerande

Pechlin, Carl Fredrik, född 8 augusti 1720, död 29 maj 1796, friherre, militär och politiker.

manipulation, inom psykologin hemligt utnyttjande av kännedom om en individs karaktär, önskningar och behov till att påverka vederbörandes åsikter, beslut eller handlingar.

Claudius (Tiberius Claudius Nero Germanicus), född 1 augusti 10 f.Kr., död 13 oktober 54 e.Kr., romersk kejsare från år 41, son till Drusus d.ä., dotterson till Antonius.

joniska revolten, benämning på den resning mot perserriket som de grekiska stadsstaterna i Jonien ledde 499–494 f.Kr.

Bolingbroke, Henry Saint John, från 1712 Viscount (Lord) Bolingbroke, 1678–1751, brittisk politiker och filosof.

Indonesien, stat i Sydöstasiens övärld.

Ranković, Alexander, 1909–83, jugoslavisk politiker av serbiskt ursprung.

intrig är ett annat ord för handlingen i till exempel en bok eller en teaterpjäs.

manipulation, justering, inom medicinen metod att med hjälp av speciella handgrepp korrigera förmodade felställningar i rörelseorganen för att därigenom lindra smärtor, speciellt i ryggen.