in`tyg subst. ~et, plur. ~, best. plur. ~en ORDLED: in--tyg-et

osant intygande, menedsbrott som består i att i intyg eller annan urkund lämna osann uppgift om vem man är eller om annat än egna angelägenheter eller att för skens skull upprätta en urkund rörande en rättshandling.

in`tyga verb ~de ~t ORDLED: in--tyg-ar SUBST.: intygande

protestantism, benämning på kristendomstolkningar som direkt eller indirekt formats av 1500-talets reformation.

testamente, en persons förordnande för dödsfalls skull om sin kvarlåtenskap.

vittne är en person som under en rättegång hjälper till att reda ut vad som hänt genom att berätta vad hon eller han sett eller hört.

taxeringsbevis, intyg av vilket bland annat framgick en fastighets taxeringsvärde.

obligation, ett räntebärande värdepapper som intygar att innehavaren har lånat ut pengar till exempelvis staten, hypoteksinstitut (bostadsobligation) eller företag (företags- eller industriobligation).

testator, testamentsgivare, dvs. den som upprättar testamente.

anställningsbevis, intyg om att ett anställningsavtal har ingåtts.