ironi, i allmänt språkbruk term för yttrande eller framställning där upphovsmannen säger motsatsen till vad han verkligen menar men med avsikten att åhörare eller läsare ska inse detta.

sokratisk ironi, en för Sokrates typisk attityd i dialog med en självsäker samtalspartner.

romantisk ironi, inom litteraturvetenskapen benämning på det grepp då författaren själv bryter illusionen genom att tilltala läsaren och kommentera sitt verk.

ironi´ subst. ~n äv. ~en, ~er ORDLED: ir-on-in

tragisk ironi, dramatiskt verkningsmedel som innebär att uttalanden besannas men med en helt annan innebörd än den avsedda, eller att handlingar, företagna i goda avsikter, får olyckliga konsekvenser.

Lindgren, Astrid, född Ericsson 14 november 1907, död 28 januari 2002, författare.

Swift, Jonathan, född 30 november 1667, död 19 oktober 1745, brittisk författare.

Austen, Jane, född 16 december 1775, död 18 juli 1817, brittisk författare, en av den engelskspråkiga litteraturens klassiker.

iro´niker subst. ~n, plur. ~ ORDLED: ir-on-ik-ern

ironise´ra verb ~de ~t ORDLED: ir-on-is-er-ar SUBST.: ironiserande