kittelflickare, kittelbotare, kittelbötare, en ofta kringvandrande hantverkare som reparerade kopparkärl.

Kittel, Patrik, född 1976, tävlingsryttare (dressyr).

kittel, som geologisk term grop i kittelfält.

kittel, större kokkärl av metall, i äldre tid ofta koppar.

kitt`el subst. ~n kittlar ORDLED: kittl-ar

Kittel, Rudolf, 1853–1929, tysk teolog, professor i Gamla Testamentets exegetik i Leipzig 1898–1924.

Kittel, Gerhard, 1888–1948, tysk evangelisk teolog, professor i Nya Testamentets exegetik i Greifswald 1921–26, därefter i Tübingen, avsatt 1945; son till Rudolf Kittel.

kittelvind, en typ av kittelhängare.

kittelhatt, järnhatt, medeltida hjälmtyp karakteriserad av djup hjälmklocka med nedtill utskjutande brätte och ibland försedd med en synspringa.

kittelhängare, kittelkrok, en reglerbar anordning för att vid matlagning över öppen eld avpassa kittelns höjd över härden.