klander, talan om ändring eller upphävande av en rättshandling, t.ex. klander av testamente eller talan enligt aktiebolagslagen (ABL) mot beslut av bolagsstämma.

klan´der subst. klandret ORDLED: klandr-et

makt, inom samhällsvetenskapen antingen handling, dvs. maktutövning, eller förmåga, dvs. maktresurser.

klan`derfri adj. ~tt ORDLED: klander--fri

klan`dervärd adj. klandervärt ORDLED: klander--värd

ideell förening, sammanslutning som endera har en ideell målsättning, och det vare sig den bedriver eller inte bedriver ekonomisk verksamhet, eller har till syfte att främja sina medlemmars ekonomiska intressen men som inte gör det genom ekonomisk verksamhet.

Ibn Taymiyya ( Taqī ad-Dīn Aḥmad Ibn Taymīyya), 1263–1328, en av islams främsta teologer.

Momos (grekiska Mōmos ’klander’), i grekisk myt klandersjukan och felfinnandet personifierat, son till Natten.

retorik, dels vältalighet i praktiken, dels teorin om denna.

dom`kval subst. ~et, plur. ~, best. plur. ~en ORDLED: dom--kval-et