klassisk, benämning på en tidsperiod som anses utmärkas av särskilt hög intellektuell skaparförmåga, och även på enskilda konstverk som tillskrivs förebildligt hög kvalitet och bestående verkningskraft (jämför klassiker, klassisk konst och klassisk musik).

klassisk nationalekonomi, riktning inom nationalekonomin från senare delen av 1700-talet till omkring 1870.

klassisk musik, musikverk som lyfts fram som speciellt värdefulla och därvid blivit del av ett kulturarv.

klassisk musik, detsamma som klassicistisk musik, se klassicism.

klassisk betingning, form av inlärning, se betingning.

klassisk konst (jämför klassisk), den grekiska antikens högklassiska konst på 400–300-talen f.Kr. och de ideal av realism, idealisering, harmoni och uttrycksfullhet som denna står för; även den klassiska arkitekturen med dess fyra kolonnordningar.

klassisk konst (jämför klassisk), beteckning för konst som präglas av samma grundläggande ideal som antikens klassiska konst, även när den inte haft något direkt historiskt och stilmässigt samband med denna, t.ex. för olika skeden i kinesisk och japansk konst.

klassisk arbetslöshet beror i motsats till keynesiansk arbetslöshet på för hög reallön (för högt kostnadsläge) i förhållande till produktiviteten.

klassiska straffrättsskolan, en kriminalpolitisk riktning under slutet av 1700-talet och början av 1800-talet, som hävdade att straffets egentliga uppgift var att åstadkomma en rättvis vedergällning.

klassisk kapitalskrift, capitalis rustica, romarnas första och länge enda bokskrift.