klassisk nationalekonomi, riktning inom nationalekonomin från senare delen av 1700-talet till omkring 1870.

klassisk, benämning på en tidsperiod som anses utmärkas av särskilt hög intellektuell skaparförmåga, och även på enskilda konstverk som tillskrivs förebildligt hög kvalitet och bestående verkningskraft (jämför klassiker, klassisk konst och klassisk musik).

klassisk musik, musikverk som lyfts fram som speciellt värdefulla och därvid blivit del av ett kulturarv.

klassisk arbetslöshet beror i motsats till keynesiansk arbetslöshet på för hög reallön (för högt kostnadsläge) i förhållande till produktiviteten.

klassisk betingning, form av inlärning, se betingning.

klassisk musik, detsamma som klassicistisk musik, se klassicism.

ny klassisk makroteori, nationalekonomisk forskningsriktning som vid sidan av nykeynesianismen har dominerat makroekonomisk teori under 1970- och 1980-talet.

klassiska straffrättsskolan, en kriminalpolitisk riktning under slutet av 1700-talet och början av 1800-talet, som hävdade att straffets egentliga uppgift var att åstadkomma en rättvis vedergällning.

klassiska skolan, benämning på den högre ridkonst som etablerades vid främst italienska och franska ridakademier under 1500- och 1600-talen och som fortfarande praktiseras vid Spanska ridskolan i Wien.

klassisk konst (jämför klassisk), den till antiken anknytande renässanstraditionen, med dess kontinuerliga utveckling genom barockens klassicism och nyklassicismen, inte minst inom konstakademiernas traditionsbildning.