klin, geografisk gradient hos växt- och djurpopulationer med successiv ändring i medelvärdet för något drag, t.ex. storlek, färg, fysiologiska egenskaper eller beteende ( klinal variation).

klinisk psykologi, den del av psykologin som behandlar psykiska störningars orsaker och behandling.

klint, abrasionsbrant, brant sluttning i fast berg eller lösa avlagringar, i allmänhet bildad genom vågornas abrasion.

klintkust, kusttyp som utmärks av branta stränder.

klinisk prövning, undersökning på friska försökspersoner eller på patienter med avsikten att studera effekterna, säkerheten och riskerna av en ännu inte dokumenterad behandlingsform, oftast av ett nytt läkemedel.

Klinefelters syndrom, lätt utvecklingsrubbning hos män vilken orsakas av ett felaktigt antal könskromosomer.

klinker, sammanfattande benämning på keramiska plattor av stengods eller flintgods för väggar och golv.

klinik, själv­ständig organisatorisk enhet (basenhet) inom framför allt den slutna sjukvården (sjukhusvården), med verksamhet inom en medicinsk specialitet (ibland flera närliggande specialiteter).

Klintehamn är en tätort vid kusten på västra Gotland, och där bor cirka 1 500 personer.

klinozoisit, mineral tillhörande epidotgruppen, med sammansättningen Ca ₂Al ₃(SiO ₄) ₃(OH).