klin, geografisk gradient hos växt- och djurpopulationer med successiv ändring i medelvärdet för något drag, t.ex. storlek, färg, fysiologiska egenskaper eller beteende ( klinal variation).

klinisk psykologi, den del av psykologin som behandlar psykiska störningars orsaker och behandling.

kliniklärare, äldre benämning på vissa vårdlärare som huvudsakligen arbetade med handledning och undervisning på kliniker eller i primärvården av studerande på vårdlinjen respektive vid vårdhögskolor.

klinisk prövning, undersökning på friska försökspersoner eller på patienter med avsikten att studera effekterna, säkerheten och riskerna av en ännu inte dokumenterad behandlingsform, oftast av ett nytt läkemedel.

klinisk immunologi, medicinsk specialitet som omfattar diagnostik inom det immunologiska området.

Klinefelters syndrom, lätt utvecklingsrubbning hos män vilken orsakas av ett felaktigt antal könskromosomer.

klinisk patologi, medicinsk specialitet med uppgift att diagnostisera sjukliga processer (t.ex. tumörer och tumörliknande tillstånd, inflammationer) genom studium av strukturella förändringar i organ, vävnader, celler och cellorganeller.

klinik, själv­ständig organisatorisk enhet (basenhet) inom framför allt den slutna sjukvården (sjukhusvården), med verksamhet inom en medicinsk specialitet (ibland flera närliggande specialiteter).

klingdikt, benämning på sonett, efter italienskans sonetto (av latin sono ’klinga’).

klinker, sammanfattande benämning på keramiska plattor av stengods eller flintgods för väggar och golv.